(Source: elmalife)
(via everyteenagers)
(Source: warinsideofme, via thenorthsouthcouple)
Nu blev jag så där rädd igen. Livrädd rättare sagt. Och jag vet inte vad jag ska göra. Allting kommer bli bra, jag vet det. Men jag är rädd. Rädd att förlora för mycket, lämna för mycket och växa upp för snabbt. Jag saknar delar av mitt liv redan nu, ögonblicken som jag kan minnas då jag kunde dansa till musiken i hörlurarna på väg hem efter promenader, när man ler så där mycket att det känns som att hela kroppen inombords också ler, eller när man kommer hem till ett varmt och tryggt hem. Men snart kanske allt är borta, även fast alla säger att det finns kvar här närsomhelst. Men vågar jag då?
Jag har alltid velat prata och fått lära mig att prata om känslor. Men jag vet inte vad jag ska säga egentligen. Jag skriker inombords men får inte ut samma känsla. Vill sitta på trappan, röka för många cigaretter och egentligen bara gråta. Jag ser på allt storögt och ser fram emot mycket, men kommer snart tänka tillbaka på mitt liv så som det är nu. Och kunna säga att då var det fan bra.
Jag vet inte om jag vågar, mår dåligt av allt runtomkring det även fast jag är överlycklig. Det kommer förändra mitt liv. Men lämna ett liv för att starta ett nytt, är det värt det? Jag är livrädd för att flytta, även fast ingen kan se det på mig så är jag det.
Please
(via thenorthsouthcouple)
(via thenorthsouthcouple)
I februari var det bottenfryst i mälaren
Götgatan var grå och kall av seklets värsta vinter
Det var tungt, att gå Stockholm verkar full av långa svarta labyrinter
Jag var virrig och trött, jag var sliten och nött
Allting runt omkring mig gick i ultrarapid, och jag hade inga veckor, inga dar, bara en röra av en massa tid
Jag ville hitta en bra paroll
Nånting och tro på nåt som tog mig upp en bit över noll och du mötte mig med ditt leende
Du sa, “Ta min hand, jag följer dig, vi ska åt samma håll”
(Source: swtoombs, via thenorthsouthcouple)
(Source: beforeimetyouiwasjusttwominusone, via thenorthsouthcouple)
